Till mitt barn

Igår fyllde du ett år. Ett år kan tyckas lite men ett år har varit mer än vad som går att beräkna. Året har gått fort. Nyss låg du och sov mot mitt bröst i den tysta sjukhussalen medan våren satte fart och gav dig ett blommande välkomnande. Du föddes verkligen under den finaste tiden på året. Men likaväl som året gått fort, känns det ju som att du funnits i våra liv alltid.

Igår hade vi också namnceremoni. Du är inte döpt men du har resten av livet att själv välja att göra detta. Om du vill. Ditt liv är en oskriven bok, kanske lik en spänningsroman. Det finns inget mer spännande än att följa din utveckling och din pappa och jag väntar med spänning på vad du kommer att vilja göra i livet. Och du är älskad. Av mamma, pappa, mormor, morfar, farmor, farfar, bonusfarföräldrar, morbror, moster, farbror, faster, kusiner, övrig släkt och fina vänner. Du är en spänningsroman helt enkelt med många många sidor.

Ellen Tyra. Efter mammas mormor Ellen och pappas farmor Tyra. Två fantastiska kvinnor som vi ska berätta mycket om framöver.

Kära barn, åh så jag önskar dig allt gott i världen och oj så jag vill skydda dig ifrån allt det onda. Jag önskar dig lycka, kärlek och glädje. Jag vill att du ska känna att du kan bli precis den människa som du vill bli, att du ska sikta mot stjärnorna och ha tilltro till dig själv. Jag önskar att du vågar vågar fatta beslut baserade på din magkänsla, ditt hjärta och ditt välformade huvud. Våga ifrågasätta men kom ihåg att vara ödmjuk. Var en bra kompis. Bli inte vuxen för fort och påminn dina föräldrar om att det är kul att leka! 

Under namnceremonin läste vår officiant Irene Rune från Humanisterna följande dikt skriven Av Jessica Marie Nilsson:

Så kom du då till oss du älskade barn och grep våra hjärtan med kraft.
Med ens fick allting mera mening, långt mer än det någonsin haft.
Du ler så du strålar, din själ lyser klar, du fångar all ömhet omkring.
Små fötter och fingrar, din hud och din doft, så underbart skapat allting.
Ditt liv skall vi följa och finnas för dig och dela din glädje och sorg.
När skuggorna hotar ditt solsken, är vi din tryggade borg.
Idag vill vi visa för vänner och släkt, den gåva vi fått att bevara;
Ett barn att få älska och skydda från ont, en lycka för stor att förklara

Älskade barn, tack för att du finns. Mamma och pappa kommer ALLTID att finnas vid din sida. 

365 dagar

Efter alla dagar plus och alla dagar minus på denna resa är vi ett kapitel vidare.
I 365 dagar har vår fina älskade Ellen funnits och oj vilket år det varit!
Dagen firades i mamma och pappas hus med stora delen av släkten samlad. Kalaset började med namngivningsceremoni och avslutades med mat, paketöppning och tårta.
En så fin dag som jag kommer att minnas lika väl som den där fredagen för ett år sedan. Nöjd tjej som gick mellan sina gäster och delade ut diverse pappersrester, smörgåsbitar och leksaker. 

Tack alla inblandade, Ellen har tur som har så många fina och generösa människor runt omkring sig!

Tårta med hallonmousse, vaniljkräm och marsmallowfluff. Nästan lika söt som Ellen.

Tårtdebuten var förresten uppskattad, både mousse och kaka var smaskens, tyckte Ellen.

Liten paketöppning redan på morgonen. Under kalaset fick Ellen hjälp av sina kusiner. 

Inte en sådan mamma..

Åter på jobbet och där träffar jag ju massor av fina föräldrar. Jag kanske inte alltid håller med dem men jag kan ändå förstå att de gör vad de tycker är bäst för sina barn. 

Sedan finns det ibland de där föräldrarna som jag verkligen inte kan förstå mig på och där jag bara vill ta barnens hand och ta dem därifrån. Idag har jag träffat två mammor som är allt som jag verkligen inte vill vara.

Den ene satt helt passiv under besöket och hade som tappat hoppet för sin fete ungdom som behövde all hjälp i världen att ha tillgång till bra mat hemma. Att sitta och höra hur ens dotter aldrig har möjlighet att följa med och handla mat hos sin pappa och att det alltid måste finnas en godisskål hemma för nya sambons skull. Varför blir man inte upprörd?

Den andre beklagade sig högt och sa med bitter stämma inför tioårig son, att både karriär och liv tog slut i samband med sonens sjukdom. Att sjukdomsdebut skedde för tio år sedan och att pojkens sjukdom är under kontroll hade uppenbarligen inget med saken att göra.

Usch, jag vill aldrig någonsin bli den mamman som blir likgiltig och tappar hoppet och mitt barn snavat och behöver hjälp. Jag vill heller inte bli bitter om saker inträffar som gör att vi som familj behöver ändra  riktning och ta oss an oönskade utmaningar. Och jag vill absolut ALDRIG visa min egna besvikelse genom att uttrycka mig på ett sätt som kränker mitt egna barn!

Tiden får väl utvisa hur mycket tigerhona, curlingförälder, lekmamma eller pedagog jag blir. Jag tror att det kanske inte bara har med mig och göra utan ganska mycket på vilka egenskaper och egenheter mitt barn kommer att besitta. Om jag bara lyssnar på vad hon säger och ser vad det är hon visar mig, då är jag nog åtminstone på rätt väg.

Världens bästa barn på jobbet. 

Inte patient denna gång med ack så nyfiken på vad som hände i korridoren.

Tiden går fort

... och det lilla barnet går nästan lika fort.
Sötebarnet småspringer fram och har blivit expert på att byta plats på diverse saker. Strumpor som en stig genom rummen, nallen i byrålådan, skor under soffbordet, badankor i hallen och plånbok i egna rummet.

Påhittig. Företagsam. Vinglig. Glad. Bestämd. Bäst.

Risotto

Hemlagad risotto är så gott

... att man måste äta med hela ansiktet

... slicka tallriken ren

... och kontrollera en extra gång att inget ramlat på golvet.

Att lämna

... Ellen hemma för att själv åka och arbeta gick ju bra! Är glad att jag har tio minuters cykelväg till jobbet vilket gör att mina arbetsdagar inte blir så mycket längre än just arbetstiden. Skönt att det är ljust ute och trots kyla sken solen. Dottern var vaken och på gott humör så ett snabbt hejdå och sedan iväg. Tog myndigt på mig cykelhjälm då jag trots "sveket" att arbeta, ändå tror att Ellen fortfarande har behov av en någorlunda frisk mamma utan hjärnskador orsakade av cykelolycka. 

Var tidigt på jobbet och hade glömt precis vartenda inlog och lösen. Några samtal till IT-support och drygt 400 mail senare, var jag igång. Märkligt att höra barngråt i korridoren för att i nästa stund inse att det inte är mitt barn som är ledsen. Inga patienter första dagen och lugnt i övrigt också. Bra start som inte skrämde mig att återkomma på måndag.

Väl hemma hade såklart Ellen och M haft en fin dag ihop. Nöjd tjej som mötte mig med ett stort leende och som minsann spenderat hela dagen på sina två fötter och inte krypande. För en vecka sedan skulle jag nog säga att Ellen gick 50% av tiden och kröp resterande. Nu går hon till ca 90% av tiden. Snart klättrar hon, springer och tar studenten...

Nåja, idag har vi haft lite fokus på kommande kalas/namngivning. Inhandlat kalasklänning, ballonger och presenter. Det börjar ta sig. Tänk, om en vecka är hon 1 år. 365 dagar. Lycka.

Vemod

Sista dagen som mammaledig på heltid. Tror jag är redo. 

På dagens musiklek på öppna förskolan gick Ellen demonstrativt iväg från mig. När resten av barnen satt i sina föräldrars famn, gick Ellen iväg och utforskade utsikten från vindsfönstren, lådan med trummor, kuddarna, andras fötter och satt sig mitt emot "fröken" för att lyssna på sången. Jag tolkar det som att hon är redo och då måste jag också vara det.

Solen skiner och idag sjunger vi in våren. Idag är det exakt ett år sedan lilla Bubblan vara beräknad att anlända. Jag och M har firat med jordgubbar, en perfekt medium/rare entrecote från Saluhallen och lite franskt rödtjut till det. 

Förresten, igår fick vi besked om förskoleplats. Ellen har placerats hos dagmamma. Fick ingen bra känsla då dagmamman både låg åt fel håll i stan och i en lägenhet! Vi vill ju att Ellen ska ha stora utrymmen utomhus. Hm, ska önska nytt ställe och då med två olika förskolor som önskemål. Tror vi tänkte (när vi ansökte då Ellen inte ens fyllt en vecka) att dagmamma nog var bra. Nu tror jag snarare att Ellen blir ett bra förskolebarn. Förresten, det heter såklart inte dagmamma längre. Dagbarnvårdare, förlåt.

Idag är som sagt vemodig. Men, vi har haft en alldeles perfekt dag, min tös och jag. Nu snarkar hon bredvid mig och jag ska gå ut till min M. Lyckliga han och Ellen som kommer få ha så roligt med varandra. Tur att jag har nära hem från arbetet och trots allt tycker om mitt arbete så mycket som jag gör. Jag kommer tillbaka till jobbet som en bättre barndietist, så det så!